Bild

Känslan jag vill förmedla är stress. Kuben är spretig och kluddig, "dåligt" gjord och har ingen struktur alls. Det visar hur tankarna är spretiga och drar och inte ger någon ro utan ständigt finns där och nöter på insidan. Jag har gjort en figur i piprensare som tyvärr inte kom med på den översta bilden fast på den nedre så ser du hur det var tänkt att det skulle bli.

Han ligger där mitt i kuben i allt kaos nästan som att han har gett upp. Det är känslan när man känner att man inte orkar längre, allt bara är skit. Du har en massa saker du behöver göra och vet att du har noll chans att hinna med allt och att du kommer göra alla besvikna, så att de skäller på dig och ger dig ännu mindre motivation. Det är den känslan som han känner. Tycker att vi alla har stressiga liv och har själv svårt att slappna av på min lediga tid. Alla har säkert haft en natt där man bara känner hjärtat slå snabbt som efter du har tränat och inte alls kan slappna av utan bara ligger och stirrar i taket och tänker på en massa skit som bara gör dig stressad även om du inte kan hjälpa det.

Mammas reaktion på kuben var: "ULF DEN KAN DU INTE LÄMNA IN! DEN HAR DU JU GJORT PÅ 5 MINUTER!" Yup, det är liksom tanken. Kuben är "dåligt" gjord för att visa hur oklart ditt liv känns där färgerna är alla tankar som drar i dig åt olika håll och du vet inte vad som är rätt eller fel. På så sätt tycker jag att kuben i princip är perfekt.

Matte PMI

Plus: Jobbat på olika sätt tex med datorerna, hunnit med mycket, jobbat mycket på eget ansvar vilket är både positivt och negativt.

Minus: Det var svårt att repetera när man var borta för att det var så mycket som gicks igenom på tavlan och ibland gick vi ifrån boken vilket gjorde det ännu svårare. Tycker att läxor, schema etc kunde ha lagts upp på bloggen så hade allt varit extremt mycket tydligare. Vissa lärare gör det och vissa inte... det skapar förvirring bland eleverna när allt inte är samlat på ett ställe. Gert är också dålig på bloggen.. Lär av Monica.

Intressant: Well... Matten har varit intressant?

Avslutningstal

Nu är det över, jag har känt de flesta här i nästan sju år nu. Är detta sista gången jag ser er? Är så sjukt jävla rädd att det ska bli så, att våra vägar aldrig möts igen. Nästan halva mitt liv har jag gått på denna skolan och träffat er nästan varje dag. Alla känner vet hur vi alla är som personer och är okej med varandra, det är det jag kommer att sakna. När vi ligger och brottas på golvet på rasterna eller är allmänt creepy så undrar ni säkert vad fan vi håller på med, men ni accepterar det och vet att vi bara är så. Det är just det jag kommer att sakna. Marcus härliga men irriterande skämt, Michaels ansikte längst fram i klassrummet, Alex’s spontana skrik, liksom.. allt vi gör som gör oss till oss. Att prata inför en grupp har jag alltid känt är jobbigt men när jag tänker hur det skulle att vara att säga samma sak till er en mot en så ser jag det som hur lätt som helst. Det finns inte en enda person i klassen som jag inte skulle kunna prata med och ha roligt med.

I fyran skulle jag och Johannes spela en blomstertid nu kommer på skolavslutningen, minns att min flöjt darrade för att jag skakade så av nervositet och Johannes lättnad när vi hade spelat klart. Då såg niorna helt gigantiska ut, såg alla som var över den åldern som vuxna och när jag tänker tillbaka skulle jag enligt migsjälv då se migsjälv som vuxen idag vilket faktiskt skrämmer mig. Jag ser på mig som en jättebebis.

Ett av mina starkaste och mest betydelsefulla minnen är en eftermiddag efter skolan hemma hos Johannes i årskurs 4. Detta skulle vara början på ett förhoppningsvis livslångt intresse. Johannes visade mig en livespelning med KIss. Jag blev tagen av musiken och blev helt infångad i musikens värld. Pappa blev helt överlycklig när jag kom hem och berättade att jag ville börja spela rockmusik efter ett par glädjetjut köpte han en bas till mig. Senare samma år gick vi till en konsert med Kiss tillsammans som även var hans favoritband, som jag grät när jag fick den biljetten.

Även om jag inte kommer att se er varje dag har ni ändå format mig som person otroligt mycket och på sätt är ni alltid med mig i mitt hjärta <3333 Jag hoppas att jag har haft en positiv påverkan på er alla och att ni inte har sett mig som störande eller jobbig, iaf mestadels av tiden.

Ska avsluta med ett par quotes av två riktigt visa personer.
Den första är migsjälv:
Vi alla i denna klassen har samma stam, men nu delas vi upp i 28 olika grenar, jag hoppas att varje gren kommer att blomma. Yup, kom på det helt själv.

Livet kommer inte alltid vara en dans på rosor och då kommer detta quotet att hjälpa dig:
”life gets hard sometimes but remember, dicks get hard too but you don’t hear them bitching” - Chris Fronzak