Storyline

Jag vaknade av vinterkylan som trängde in genom vårt lilla trähus. Vi bor i en liten by med ungefär fem familjer. Vi är inte rika och jobbar hårt för vår mat. Jag steg ur min säng försiktigt utan att väcka min yngre bror Olle. Olle låg där och drog täcket över sig medan jag tände eld i brasan. Jag frös riktigt mycket. Men jag var tvungen att gå och göra mina vanliga morgonsysslor. Först gick jag till hönsen i hönsboden som jag och min bäste vän Pelle byggde förra våren. Jag blev förskräckt när jag kom in. Det låg fjädrar över hela marken. "NU JÖVLAR" ska jag skjuta den där satan till räv som äter våra höns. Det var bara två höns som överlevde massakern. Som tur var en av dom min egen höna. Hon heter Eva. Eva har värpt tre ägg. Jag blev riktigt glad över att vi iallafall har mat till frukost. Jag skyndade mig över till svinstian som vi delade tillsammans med våra bästa vänner. De bor alldeles intill oss i ett litet hus som min pappa och deras far byggde tillsammans när deras hus blåste omkull i en storm för fyra år sen. Det luktar inte gott där inne kan jag säga dig. Jag städade där inne lite snabbt och ställde fram mat till dem. Sen var det kossorna nästa. Nu har det blivit ljust ute och vissa var redan ute på fälten. Jag mjölkade kossan Mu. Gav Mu och de andra kossorna mat och började gå hemåt.

Hemma var det full fart. Mina tre syskon hade vaknat och ställde till med ett stort ståhej. Mina syskon heter Per, Folke och Peppe. De är 1, 3 och 4 år. Mamma stod vid brasan och värmde soppa till oss. Hon blev glad när jag visade äggen jag fått av Eva. Hon såg förskräckt ut när jag berättade om den där räven som har varit ute igen. "Vi får säga te far din och ta till musköten när han kommer te baka" sa mamma. Pappa var ute och jagade med vår grannfamilj. De kommer hem i morgon. Då får vi hoppas att far din fick nån fångst då nu när hönorna inte värper längre" sa mor.

Hon delade upp soppan i fem små träskålar. Som vi genast drack ur. "Så iväg med dig till fälten nu pöjk!"

Jag trevade fram till min arbetsplats just nu. Jag skulle rensa jord från stenar. De är inget roligt arbete för ryggen ska du veta. Ingen vila ingen ro, gick jag och tänkte hela dagen där ute på fältet. Några timmar senare hörde jag rop. Det var pappa som kom hem med en stor älg. Mamma blev riktigt glad och sa att ikväll när ni kommer hem blir det älgstek. Pappa hjälpte mig ute på fältet med stenarna medan han stolt berättade att han hade blivit överfallen av älgen igår när han sov. Han stod öga mot öga med älgen som han beskrev som fyra meter hög och minst sju meter lång. "Älgen började springa mot mig med sin horn i sptetsen jag trodde det var ute med mig men i sista stund fintade jag mig förbi älgen och hoppade ner i floden. Älgen följde efter men jag kände ingen fruktan. Precis innan älgens spetsiga långa horn skulle tränga in i magen på mej så la jag mig på rygg och genomborrade honom med min kniv. Så gick de till pöjk," du ska vara stolt över mannen du har som far. Så nu är vi klara då går vi och äter mors älgstek. Mor hade lagat en riktigt god älgstek som stod på bordet. Vi satt och åt medan pappa berättade sin älg historia igen! Med väldigt mycket inlevelse. Men den här versionen var lite annorlunda. Senare undrade jag hur det kunde komma sig. Pappa blev röd i huvvet och sa "gå och lägg dig pöjk det är mer stenarbete imorrn."

När jag vaknade nästa morgon var pappa och mamma redan uppe. De berättade att de träffade bonden Karlsson igår kväll och att han behöver en ung och stark dräng som jag. Skulle jag bli glad eller ledsen?. Jag tvingade fram ett leende och frågade när jag började. Det Var redan nu på morgonen. Jag skyndade att äta Evas ägg och gå en sväng inom Eva och säga hejdå. Sen begav jag mig mot Karlsson. Vägen var lång och det var inte en bra stig. Till sist såg jag en gård mot horisonten. Där fanns en dräng till som stod och högg ved. Karlsson satt inne och drack brännvin när han fick syn på mig genom fönstret. Han sprang genast ut och ropade "pöjk kom hit med daj!!"  Jag skyndade mig till honom. Han luktade starkt brännvin. Det märktes att han hade druckit på humöret. Han sa:  "Pöjk! Idag skaru jobba hårt det är inte som hemma då du kan sitta och lata dig. Seså iväg och mocka stallet!!" Jag skyndade mig iväg mot stallet. Det var ett stort stall med 5 hästar. Det var fina hästar man hade inte mockat därinne på länge så det luktade inte så gött. Det var ett tufft arbete. När jag började bli klar kom Karlsson in igen. Han inspekterade mitt arbete och sa det gjorde du inte så dåligt pöjk du får sova i stugan vid hönshuset tillsammans med vår andra dräng. Jag gick dit långsamt jag hade ont i ryggen och kramp i armarna. Där inne satt en pojke ungefär lika gammal som mig. Han hade trasiga kläder och smutsiga händer. Han sa hej vem är du? Jag är Olle och är ny dräng här. Välkommen till helvetet sa han jag är (kommer på senare). Jag tänker göra det bästa av situationen sa jag. Lycka till sa han. Det var trångt härinne och luktade äckligt. Vi fick sova på två träbänkar på lite halm. Tomas berättade att han kommer från en by inte långt ifrån min. Hans mamma är död och hans farsgubbe är gammal. Han blev hit tvingad av sin far som var väldigt efter traditionerna att man ska bli dräng och de dä. Jag berättade att jag också var hit tvingad av min familj. Vi kom bra överens och satt och småpratade om våra liv nästan hela natten.

Jag vaknade av att Karlsson sprang in i rummet han luktade brännvin som vanligt som jag lärt mig av Tomas. Han skrek pöjkar! Ingen vila ni inte ut och städa hönshuset Tomas. Du där lilla pöjk. Du ska först gå ut till fältet och rensa stenar ur åkern när du är klar kommer du in till mig. Seså sätt fart slöfockar! Vi skyndade oss till dagens arbetsplats och började göra våra jobb. Det var mycket större stenar här en hemma på åkern. Men jag gjorde mitt bästa jag kan inte svika min familj och bli hemskickad. När jag nästan var klar och höll på att lyfta upp den sista riktigt stora stenen hördes det ett knäck från min rygg. Det kom den värsta smärtan jag någonsin känt. Jag la mig ner och önskade att jag aldrig kommit hit. Jag bara låg där i timmar tills jag hörde svordomar komma ur Karlssons mun. Han hade till och med flaskan med sig. Han skrek på mig. Kan du inte jobba pöjk!!! Jag ska banka in lite vett i skallen på daj. Han höll sin flaska i högsta hugg över mig när. Hans fru kom ut och höll tillbaka hans arm. Karlsson svor åt oss båda. Hon lyckades få honom att släppa flaskan och få med sig gubben in i huset. Det var redan mörkt ute och dags att gå till sängs. Tomas hade också haft en hård dag. karlsson hade gett honom stryk för att han missade ett ägg i hönshuset. Han har stora blåmärken över hela ryggen och en blåtira. Jag önskar att jag kunde komma härifrån. Jag berättade det som hänt mig. Du hade tur sa han. Du skulle kunna dött. Nåja vi har en hård dag framför oss nu tänker jag sova. Godnatt sa vi tillvarann.

jag kunde inte sova. Månen sken in på mig genom sprickorna i taket. Rätt som det var stormade Karlsson in med brödkaveln i högsta hugg och sa nu kommer du inte bli räddad lille pöjk. Han slog mig blå på hela kroppen medan han svor åt mig medan Tomas kollade på. Jag förstår honom han kan ju inte göra något. Sen tyckte Karlsson att hans verk var avklarat och försvann snabbt. Nästa dag så skulle jag gräva diken och Tomas fortsätta med stenarna. Jag är helt säker på att jag fick grävarbetet för att han visste att jag har problem med ryggen. Jag hatar den mannen! jag gjorde mitt yttersta trots att det sved i hela min kropp varje gång jag böjde mig ner. jag var helt mörbultad när jag äntligen var klar. När jag kom tillbaka till vår lilla stuga. Låg Tomas och sov djupt. Jag la mig också och sov tyst utan att väcka honom. Nästa morgon vaknade jag av Karlsson igen. Nu gick han in genom dörren utan att springa och ha flaskan i högsta hugg. Han verkade inte vara sig själv. Han skrek inte åt oss eller slog oss han sa bara att jag skulle ut och jöbba och dåna å inte ligga och lata. Jag skyndade ut och dånade hela dagen i diket som jag hade fått i uppdrag och gräva. Idag ute i diket slumrade jag till. Jag vaknade av att det skvätte vatten över mig. Karlsson stog där mittemot mig och skvätte vatten på mig nu jövlar pöjk ska jag lära dig vett vettu. Han tog tag i min hals och nästan ströp mig och doppade huvvet i ett spann vatten han höll ner mig så långt så jag skulle få panik där nere men så fort jag började trycka upp huvvet klämde han åt runt halsen. Sluta! Bubblade jag under vattnet jag lyckades vända mig om och välta ut spannen jag kunde inte kontrollera mig. Jag tog upp mig spade och smällde till honom på smallbenet så det small om det! Nu ska han lära sig tänkte jag. Aooooo skrek Karlsson som en varg och la sig ner på marken och kråmade sig av smärta. Ruset hade lagt sig och jag kunde tänka klart. Jag kände mig stolt men jag visste att jag inte kunde stanna här nu. Var ska det bli av mig tänkte jag?

 När jag kom fram till stugan.Satt Tomas i ett hörnn och grät. Han snörvlade fram att han har fått besked att hans farsgubbe har dött. Vad ska det bli av mig nu tjöt han. Jag har ingen familj, jag är dräng och har ingen framtid. Det syntes att han har fått mycket stryk i sina dagar av massa ärr han har på ryggen. Han tog fram ett litet gömme brännvin han hade gömt. Vi drack hela natten. Alla problem tycktes försvinna när jag drack. Tomas fick iden att vi skulle mörda karlsson så att vi slipper det här helvetet. Det var vi överens om. Vi gick ut och greppade var sin yxa. Vi bankade sönder hela väggen och klev in. PÖJKAR SKREK KARLSSON!!! VAD HÅLLER NI PÅ MED??! Det blev Karlssons sista ord i livet Tomas genomborrade hans mage med hans yxa. Ny tycktes allt vara löst och vi däckade på golvet båda två. När vi vaknade sent på dagen så förstod vi inte vad som hänt ingen Karlsson som skrek åt oss? Det var något konstigt. JAg vände mig om och skrek när jag såg Karlsson lika uppsprätt på golvet med ett hål i magen. AHHHH tjöt jag! Nu minns jag!! Vi dödade honom. Det var din idé sa jag anklagande. Men du gick med på det!! Det här jövla brännvinet ifall du inte hade tagit fram den så hade det här aldrig hänt. DET ÄR DITT FEL! Tomas blev röd i huvvet. Till sist gick han ut med stora långa steg. Jag bara satt här inne och tänkte. Vad har jag gjort vad ska det bli av mig nu? Till sist kom Tomas in han har lugnat ner sig. Tomas ville att vi skulle glömma det som hänt och försöka gå in till staden och söka lyckan. Jag såg ingen annan utväg. Min familj har säkert redan hört talas om det som hänt och vill inte ha tillbaks mig. Tomas visste vilket håll staden låg åt. Först gick vi och hämtade äggen av hönorna och åt dem som frukost. Sen begav vi oss mot staden!!!

Det var en lång väg fast stigarna var upptrampade så det var lätt att hitta rätt väg. Vi gick hela dagen och halva natten. Till sist såg vi staden tona upp sig framför oss. Det var full fart där inne och mycket liv. Vi närmade oss porten nu. Där stod det en vakt i uniform med en musköt och pratade med alla som gick in. Tänk om man behövde tillstånd för att komma in sa jag. Då går det åt pipsvängen sa vi båda. När vi närmade oss staden. Låg det en hög mur runt hela staden. Det var ett stort hål i muren där det strömmade in folk hela tiden. Vi gick in i mängden. Folket var inte olikt oss med kläderna. Plötsligt började alla gå mot en dam i stiliga kläder med en hög hatt konstigt vitt hår och högt huvve. Alla tiggde av henne. Men hon visade inga känslor och höll huvvet högt. Då passade vi på att gå in i staden. Det var fullt med folk. En pojke sprang iväg med ett äpple i handen från en korpulent gammal farbror. Gubben snubblade framför oss mitt i luften skrek han ni får en riksdal ifall ni fångar den pöjkskrällen! Vi satte full fart och jagade honom runt hela staden vi såg massa affärer med fint folk ändå till fattig slummen. Precis när jag tänkte ge upp sprang pojken in i en återvändsgränd. Jag tog fast i pojken. Pojken gjorde inget motstånd men han skrek förskräckt ge mig inte till Gustafsson han kommer lämna in mig så kommer jag få stryk!! Jag och Tomas tyckte att det får farbrorn avgöra och bar honom tillbaka där Gustafsson som han tydligen heter satt och såg över sitt knä som var uppskrapat. Tack pöjkar här har ni er riksdaler. Vi sa att vi sökte arbete och var skickliga hantverkare. Då har ni kommit rätt ska jag tala om för er pöjkar! Jag äger skobutiken här runt hörnet och jag söker två anställda ni kan börja idag. jag och Tomas blev riktigt glada. Gustafsson sa att gå ni in dit så länge så kommer jag snart efter att jag har lämnat in det här pöjk skrället till polis mästarn. Pöjken såg förskräckt och skrek så långt vi kunde höra honom. Vi gick genast till Gustafssons butik. Där inne satte vi oss på golvet och pratade om våra möjligheter här i staden allt såg perfekt ut nu när vi hade jobb. Inom 10 minuter stod Gustafsson på tröskeln och såg majestätisk ut. Han var en stor (korpulent) man. Med stora höfter. haha. Han sa att vi skulle göra skor. Han visade hur man gjorde vi skulle sy. Det har  min mamma lärt mig så jag blev glad. Tomas hade större problem jag försökte dölja det för Gustafsson genom att göra hans arbete ibland. Så att vi kan stanna kvar. I slutet av dagen hade vi gjort måååånga skor. Gustafsson inspekterade jobbet noggrant och sa till slut nåväl ni är anställda men för vänta er ingen stor lön av en fattig man som jag. Men här får ni en riksdal var. Vad skulle vi göra nu?

Vi hittade ett rum som vi fick hyra av miss Petronella. Petronella luktade likadant som karlsson. Men var mycket snällare. Hon var ungefår 30 år gammal hade ingen man.
Vi hyrde ett litet rum. Inte större än vår lilla stuga hos Karlsson. Men nu hade vi ordentliga sängar. Jag sov gott och länge men jag var utsvulten. Jag gick ut för att kolla ifall Petronella var vaken så jag kunde fråga henne. Hennes snarkningar hördes ändå utifrån köket. Jag väckte Tomas. Han var på glatt humör och sa att han aldrig har sovit så gott. Vi begav oss till Gustafsson. För ännu en dags jobb. Tomas har utvecklats bra. Vi passade på att fråga Gustafsson var vi kunde få mat. Han sa att det köper ni billigt på marknaden av en gammal gubbe som luktar fisk som heter Harry. Juste det är idag som det är maknadsdag sådan tur ni har pöjkar. Han gav oss lov att ta en paus och köpa en fisk var. Harry var inte svår att hitta av den långa kön. Han var en gammal gubbe med långt skägg i stora stövlar. Vi ställde oss i kön och väntade. Det var fullt med folk på torget. När vi närmade oss Harry så kom Gustafsson springande mot oss han var överlycklig han ropade att vi har fått en stoor beställning. Vi ska leverera 150 par skor till nästa vecka! Jag fick en klump i magen. Det kommer vi ju aldrig hinna. Gustafsson var helt utom sig av glädje. Seså jag tar över här i kön och bjuder. Så går ni in och sätter fart. Där inne satte vi full fart med arbetet. Vi jobbade tills det sved i händerna. Vi satt tysta och jobbade. Till sist kom det in en lika glad Gustafsson som innan. Ni kommer ju såklart få betalt extra mycket av den här beställningen sa han till oss. Efter några timmar var det slut för dagen och vi begav oss till Petronella. När vi kom dit låg petronella död på marken!! Vi visste inte vad vi skulle göra. Vi fick panik! Hmm sprang direkt till brännvinsförådet och söp halva flaskan på ett par klunkar. Jag sa till Tomas att vi måste gå till kommisarien och meddela detta. Vi begav oss dit. Vi bad att få prata med Kommisarien. Betjänten gick och hämtade kommisarien. Kommisarien undrade vad som hade hänt. Vi berättade allt för honom. Den natten fick vi sova på jobbet ingen av oss kunde få mycket sömn. Tomas tog fram sin lilla Huttflaska och tog en klunk. Ingen av oss kunde få mycket sömn. Jag vaknade gång på gång. Till sist så vaknade vi av massa poliser som klampade in utan att se sig för och grep Tomas de sa att han var arresterad för mordet på Petronella. Va?!?!? Utbrast Tomas. Det var inte jag!! De tog tag i honom och släpade bort honom till cellen. Där han fick sitta. Jag lyckades muta vakten med det lilla jag har tjänat hos min tid hos Karlsson. Så att jag fick prata med Tomas i fem minuter. Det var inte jag sa han. Han satt i en liten cell som han delade med fyra andra. Det var en fet råtta på golvet. Det var inte jag och det vet du snyftade han. Jag vet sa jag. Jag ska undersöka vem det egentligen var. Tack sa Tomas. Vi ses snart min vän sa jag. Jag gick ut ur den illaluktande cellen och försökte tänka. Jag tyckte synd om Tomas. Jag visste ju att det inte var han. Vem skulle vilja döda Petronella hon verkade vara en dam som inte hade mycket för sig. När jag stod där och funderade sprang det upp en fattig dam till mig. Hon tog mig till ett hörn där alla inte hörde eller såg oss. Hon sa att hon jobbar som tjänsteflicka hos Fru Bengtsson. Petronella var ofta och träffade fru Bengtsson och de hade alltid stängd dörr. Ingen fick höra dom. Sist hon var där så verkade inte allt vara bra. De verkade inte sams och Petronella höjde rösten då och då. Men säg inte att jag har sagt något. De ska jag verkligen inte frun. Säg gärna till ifall ni hör något mer. Hon sprang tillbaka in i folkmasse vimmlet. Nu slog tanken mig vad ska jag säga till Karlsson?? Ja Tomas är arresterad för mord... Han skulle avskeda mig direkt och tro att jag var medrottsling. Jag bestämde mig för att säga att han var svårt sjuk och inte kan jobba. Jag gick dit och berättade det till Karlsson hon stannade upp med det han gjorde och bara stirrade på marken. Till sist ryckte han upp sig och ropade seså då får vi sätta fart jag jobbar med dig idag. Karlsson var sannerligen en duktig arbetare han jobbade hårt hela dagen med få och korta raster. Till sist på dagen sa Karlsson ah jag tror att det får bli dagens arbete. Du har jobbat hårt bra jobbat! Han kastade en sill åt mig. Gå nu och se till Tomas och så hoppas vi att han blir bättre.

Hemma åt jag min sill och satt och tänkte. Det var såå ensamt. Jag längtade efter min familj. Men jag stoppade mig från att tänka på min familj. Jag tänkte att jag måste vara stark och jobba för att lyckas med någonting här i världen. Jag visste var Bengtsson låg och det var min enda ledtråd att gå på. Men först behöver jag ett eller två glas. Jag gick ner till krogen. Jag satte mig på en ensam bänk i ett hörn och tog ett glas brännvin jag satt och tänkte på min familj och på Karlsson och Tomas. Varje gång jag tänkte tog jag en till sup. Till sist orkade jag inte tänka mer på ett försök att resa mig så ramlade jag ner på bänken. De var visst vana här och lät mig sova på bänken. Jag vaknade i en städskrubb med en förfärlig huvudvärk det värkte i kroppen. Jag lyckades att öppna och välte ut tillsammans med en sovande man som stank lika mycket sprit som jag. En flicka sa att vi behövde flytta på dig för att få plats till de nya gästerna. Ni borde komma på ett bättre ställe och flytta era gäster uppmanade jag. Jag skyndade ut ur krogen. Skit kom jag på jag skulle ju skugga Bengtsson igår och jag är säkert sen till jobbet. Jag gick till jobbet jag hade fortfarande en stor huvudvärk Bengtsson satt där inne och slet hårt. Jag gick in till honom. Han verkade upprörd över min försening. Varför var du inte här från början?? Jag har slitit stjärten av mig för att vi inte ska ligga efter så jätte mycket. Men nåja sätt dig ner och jobba nu du får sitta över idag.  Jag arbetade extra hårt idag. Jag måste ju förtjäna mitt arbete. Till sist var vi klara. Jag gick genast ut. Det var redan mörkt och månen lyste. Jag gick till Bengtsson och kikade in genom fönstret. Det var självaste Kommissarien där inne. Jag måste veta vad de pratar om. Jag fick en dumdristig ide men det var min enda chans. Jag gick upp på en låda och klättrade upp på taket. Jag smög upp mig högst upp så tyst som möjligt. Till sist var jag uppe och kunde höra deras samtal genom skorstenen. De pratade tyst och jag kunde knappt höra vad de sa. De sa att de verkligen satte dit honom. Kommisarien sa jag lämnade inga bevis från mig inget kan leda till någon av oss. Jag var helt övertygad om att det var Tomas de satt dit men ingen skulle ju tro mig om jag en fattig pojke skulle försöka sätta dit kommissarien. Jag fortsatte att lyssna de pratade om att när Kommissarien har blivit stadsmästare eller vad det heter. Så kommer de att ha mycket mera makt. Nu hade jag svar på vem det var men inte hur jag ska sätta dit dem jag har inte heller några bevis.

Hemma satt jag och tänkte på Tomas och hur jag ska göra men jag kom inte på någon vettig idé. Plötsligt började jag att sakna min familj. Undra hur de hade det nu? Rätt som det var så bankade någon på dörrn. Jag skyndade iväg för att öppna. Där ute stod kommisarien. Kommisarien berättade att alla bevis pekar på Tomas och att jag inte kan göra något åt det. Jag sa att jag var övertygad om att det inte var Tomas. Då höjde han rösten och sa att sätt er inte emot kungens män det kan vara farligt för dig och dina nära. Jag förstod att han på något sätt visste att jag vet att det var han och att han hotade mig nu. Ursäkta kommisarien men jag måste sova nu. God kväll sa jag och stängde dörren. Jag var rädd och visste inte vad jag skulle göra. Jag tänkte inte mer på saken och gick till sängs. Ett ljud hördes och jag vaknade med ett ryck som tur är var det bara en råtta som sprang över golvet. Jag satte mig upp och tog på mig mina kläder. Jag gick ut och struntade att gå till jobbet jag har viktigare saker att utföra. Jag hade en slant över efter mina jobb jag gick till fängelset och mutade vakten igen med mina sista slantar. Jag fick träffa Tomas i fem minuter för att annars skulle kommisarien komma. Jag sa att jag vet vem det var. VEM ÄR DET frågade han diskret men mycket unrande. Tyst inte så högt väste jag åt honom. Det är Kommissariien tillsammans med Bengtsson. Vaaa utbrast han! Jag vet men säg det inte till någon sa jag skarpt till Tomas. Nu måste jag gå vi ses senare. När jag kom ut tyckte jag så synd om Tomas han är ju inte skyldig. Det var råttor i cellen tillsammans med annat folk de andra hade säkert aldrig tvättat sig. Nu måste jag ta reda på varför han mördade petronella. Jag gick hem där jag bodde hos Petronella jag kollade runt och tänkte varför. Jag letade överallt till sist under en byro precis innan jag tänkte ge upp så hittade jag en bok. Jag läste den det verkade vara Petronellas bok där hon skrev sina tankar ungefär som en dagbok. Jag läste i den den började redan när hon var 15 år tills när hon mördades vid 21 års ålder. Jag tittade i slutet där stod det om kommissarien! Det verkade som att Petronella hade utpressat kommissarien för att han har ett stort förråd opium som han langar. Värt en enorm förmögenhet. Det var skäl nog till att döda för. Jag vet nu varför men inte hur jag ska sätta dit honom. Jag gick till krogen för att ta en eller två groggar. Det slutade med att jag tog 7. Rätt som det var kom det någon och slet upp mig ur stolen och slog mig i magen och skrek att jag har druckit hans brännvin jag tog illa upp och slog tillbaka jag slog och slog och han slog och slog. Till sist så dog jag.. Nä vad ska jag skriva.. till sist så blev det svart och jag däckade på golvet. När jag vaknade hade jag enorm huvudvärk. Det stod en gumma bredvid mig som sa att jag hade tur att hon tog hand om mig annars kunde jag ha dött. Jag tackade och undrande vem hon var. Hon var tydligen en i nykterhets föreningen tror jag den hette. Jag tackade och bad om att få gå. Du ska få gå sa hon lugnt men först ska du få en undervisning om varför brännvin dödar folk och inte ska drickas. Efter en lååååååååååååååååång undervisning i brännvin så fick jag gå jag kan inte beskriva det för att jag inte minns undervisningen pga min huvudvärk. Jag skyndade mig till mitt hem och gick och la mig solen har gått ner för längesedan.

Nästa morrn så var jag nästan helt klar i huvudet. Jag tänkte sätta dit Kommissarien idag har jag bestämt mig för. Jag gick ut på väg till fängelset för att träffa Tomas. På torget var det livligt det var visst en Korpulent kille som pratade om frihet för varje människa och broderskap om att de tjocka rike männen förtrycker oss. Han pratade på bra han som de kallade Tjocke Per. Vid sidorna var det fullt av tiggare jag tyckte synd om dem men hade inga pengar att ge. Jag gick direkt till bengtsson kommisarien var visst där jag stormade in genom dörren och började skrika att jag visste allt! Jag visste att de har en förmögenhet i opium under golvet och att de mördade Petronella och satte dit Tomas. Era jööövla svin!! Jag stormade ut innan de hann svara och ångrade att jag skrek åt dem och avslöjade all min fakta hittills. Jag insåg att jag inte har en chans emot dem. Jag gick tillbaka till torget och lyssnade på korpulente Per en stund. Det verkade sant det han sa om orättvisa och att alla är lika mycket värda. Men jag fick inte få ett rykte som upprorsmakare så jag skyndade mig iväg hem. Väl hemma åt jag en salt sill. Jag visste att jag skulle bli arresterad för eller senare för det jag gjort. Men egentligen har jag ju bara sagt sanningen. Så varför ska jag bli arresterad för något jag egentligen har gjort rätt?  Jag upptäckte att det redan var mörkt ute så jag gick till sängs.

Jag gick upp tidigt och satte på mig mina kläder. Jag drog på mig mina kläder. jag tänkte att jag måste iallafall försöka att sätta dit Kommissarien för Tomas skull. Jag gick med bestämda steg mot stadsöverhuvudet bodde. Jag klev in och bad om att få prata med honom. Han sover fortfarande berättade deras hembiträde. Jag satte mig och väntade utanför och till sist kom han ut. Jag berättade allt jag visste och att jag svor på att allt är sanning. Till sist när jag var klar så blev det tyst sen rätt som det var bad han mig att gå ut. Jag gjorde som han befallde. Jag gick hem och satt och tänkte på vad konsekvenserna kan bli. Mitt i mina tankar stormade det in flera beväpnade män och slet upp mig ur stolen och drog ut mig genom dörren.

Jag vaknade upp i en cell. Jag visste inte var jag var men jag var ensam i cellen som säkert var byggd för flera personer. Jag hörde en dörr öppnas och komissarien steg in. Han sa att du vet för mycket du kan inte leva jag har redan täckt alla spår det ser ut som att du har flytt från cellen. Han drog fram en pistol som han hade under manteln. Det var det sist jag såg.

Ghost story PGDT

  

Ghost story PGDA not

Now im gonna tell ya something scary mohahahah!!!

One day loooooong ago somewhere long away. There lived a little man called Uffe. Uffe had bad habits wich he kinda cant control sometimes. Uffe loves black things and are very interested in magic. He drove a company, a hotel company. It wasnt that big to a hotel but he could still have 4 familys at a time there. People liked it because it was so different. The hotel was very old about 150 years. This Uffe lived at his hotel and was happy. Today it was 5 years aniversary for his company. And they were going to have a fat ass party in the living room with food and music and all that stuff. But Uffe had a secret for this party no one knew. HAHAHAHAH! It was 6 o clock and everybody was there talking and having fun. Uffe was upstairs watching em all and laughing a evil laugh while talking to his dog Rudolf. Rudolf is a big dog with long brown hair almost looked like a wolf. Uffe drank his wine and went downstairs. He welcomed everyone to his party. And said that they had black soup for dinner and then a special surprise. He laughed quietly on his way to his chair. Everyone was talking lively. Uffe was sitting in his chair eating alot of that black soup. Damn he must be like a vampire thought the man sitting right next to Uffe. Suddenly all the lights went down. Then there was not anyone alive in the room except Uffe. Uffe stood there alone. Screaming hahahahah!
Uffe stood there laughing when the lights started to shine again. They talked about the massacre all around the world.


Ten years later long away people was telling this story as a ghost story. One day when a little kid named Uffe was on his way back to school he saw a blood track along the road. Uffe was a brave kid. He followed the track and he saw a pool of blood but no one there. Later that day he told this to his parents and they said okay we follow you tomorrow too see if its true. Next day his parents followed him there the bloodtrack was still there but with more blood. they followed the pool of blood. Then suddenly they heard someone behind them. They all said in the same time Oh my goo.. It were their last words then the legend of Uffe lived on all time and sometimes every hundred years something likes this two Massacres happen and They always become legends!