Hundraåringen Som klev ut genom fönstret och försvann.
Den här boken tycker jag passar för ungdomar och vuxna. Boken utspelar sig under hundraåringens hundra år i livet så vuxna och äldre personer kan känna igen sig. Den är också skriven med humor och på ett sätt så att man förstår utan att veta vilka vissa personer var. Ett bra exempel där är Mao tsu tin vetefan hur det stavas men har var en person i typ japan eller kina.
En bra bok för mig är att det ska finnar humor. Det gör boken mycket mer rolig och så att man vill läsa vidare. Det fanns det mycket i den här boken, många komiska händelser som leder till en annan och sen så sitter han plötsligt och äter middag med Stalin.
Spänning är också väldigt viktigt så att man vill läsa vidare. Det gör de komiska grejorna ännu roliga för man har ju hört massa saker om till exempel Stalin. Sen så sitter Alan och käkar middag med honom. Det gör det spännande att läsa men också roligt. Man lär sig mycket när man läser boken. Om massa personer och det var faktiskt Alan Karlsson som lyckades att skapa atombomben i nagasaki tror jag om jag minns rätt. Han var lite dubbelagent så man fick veta hur mycket länderna kämpade för att få bättre tecknologi än andra länder.
Boken innehåller många konstiga ord som man kanske aldrig har hört innan men man förstår de ändå på grund av innehållet. De beskriver ‘huvud personen riktigt bra man får följa med honom under hela hans liv från att han råkar spränga sitt hus med lite nitroglycerin till att han sitter i möte med Churchill och veckan senare käkar middag med Stalin.
Boken håller högt tempo hela tiden och stannar aldrig. Boken hoppas mycket i tid och rum. Författaren beskriver ställningen i olika länder bra. Men det finns inget riktigt problem eller konflikt för huvud personen. Det gör det hela så mycket roligare. Han jobbar åt båda sidorna för USA och Sovjet och är neutral och har en sån tur. Typ som Forest Gump. Det är länderna som har problem tillexempel andra väldskriget. Så hjälper han typ båda sidorna.
