Deckare (rättad)

 

Hon tänkte bara på hämnd medans hon kröp omkring i buskarna. Detta hade hon planerat länge. Det var därför hon blev polis överhuvudtaget. . Hon fick syn på sitt byte och greppade ett hårdare tag om sin skalpell. Hon befinner sig i sitt offers trädgård, hon har klättrat över staketet och gömt sig i buskarna för att vänta på just detta ögonblicket. Hon närmade sig sitt byte sakta och ljudlöst. Bytet hör något prassla bakom sig och vänder sig om, just då hoppar hon fram hon slår ett hårt slag i bakhuvvet på honom så att han blir medvetslös omedelbart.

ASDASDASD kom hem från ett möte med sina vänninor. Hon gick in och ropade efter sin make utan att få svar. Till sist gick hon ner i källaren och fick se sin make. Det var det värsta hon någonsin har sett, medräknat alla action filmer på tv. Hon sprang allt hon kunde upp till mittenplanet och sjönk ihop med telefonen i ett hörn.

Det var Anita som svarade. Anita lyssnade på den upprörda tanten fast hon visste precis vad som hade hänt. Hon är chef på polisstationen och skickade genast dit två av sina närmsta vänner inom polisen. Hon åkte så småningom även själv dit efter att ha prickat i ett kryss i sitt anteckningsblock. Hon njöt verkligen av det här och ville anteckna hur bra hon hade lyckats. Hon hade ritat ett diagram där hon fyllde i hur rädd personen som hittade liket hade varit hur bra hon fick offret att skrika etc. Hon prickade i höga betyg och såg belåten ut.
Sen så gick hon raskt och tog tag i sin jacka och gick ut till bilen. Det var mitt på dagen och väldigt varmt. Hon körde snabbt till brottsplatsen. Hon kunde vägen exakt eftersom hon åkte exakt samma väg igår.


Namnet på den nyblivna änkan var Kristina Kvistberg. Hon var väldigt upprörd och befann sig i shock. Kollegan Ove Janborg gick fram till Anita  och sa “Var beredd på det värsta när du går ner dit.” Hon kunde se att han mådde illa pga att han var helt vit i huvudet. Hon log inombords. Hon gick ner till källaren. Det var ett enda stort rum som inte har städats på åratal. Lyset var svagt och det var spindelväv överallt. Offret satt fastbundet. Det var ingen vacker syn för någon förutom Anita. Inga naglar satt kvar varken i händerna eller fötterna, tänderna låg utspridda på golvet, käken var ur led och de allra flesta fingrarna hängde löst från händerna. Det var en massa blod på golvet och det luktade förfärligt. Hon satte på sin äcklad-och-förvånad min som hon hade tränat på länge och som nästan är omöjlig och se igenom. Det är viktigt med att träna på sina miner för att inte bli avslöjad. Hon gick långsamt fram till offret och tog några bilder från olika vinklar. Hon tog upp en tand och en nagel och satte dem i en liten påse för att senare lämna in på skanning. Hon gick upp ur källaren. Där uppe var det fullt liv och poliser överallt. Hon lämnade påsen till en tekniker som skulle analysera dem och gav även order om att leta efter fingeravtryck. Hennes kollega Göran kom fram och frågade vad de skulle göra. “Jag måste tänka på det, vi tar det efter lunch.Jag måste vara ensam och tänka lite”. Hon skyndade sig till sin svarta Volvo och körde i full fart till sin favorit-restaurang.

Hon satte sig som vanligt längst in i hörnet och beställde. Hon satt och åt och bara stirrade in i väggen och tänkte. De kommer inte att hitta någonting från sina analyser.Jag vet exakt hur polisen tänker och sopade undan alla spår. Jag är även nöjd över resultatet ⅘ på skriken och 5/5 på folks reaktioner det var en bra början. Hon gick mätt och belåten ut ur restaurangen och körde tillbaka till polisstationen.

Utredarna samlades på hennes kontor och gick igenom hur de skulle göra. “Den som har gjort detta är ju sjuk! Det här får inte komma ut i media!” sa Göran. Alla runt bordet nickade instämmande. “Så, vad har vi att gå på?” frågade Bella och tittade på Anita.
“För tillfället så har vi inte mycket och gå på. Men vi kan iallafall gå runt och knacka dörr i området ifall någon har sett någonting. Det får ni, Göran och Bella göra. ni andra får gräva i offrets förflutna och se ifalla ni hittar något som sticker ut. Jag ska se hur frun mår och ska se ifall jag kan klämma ut något. Därmed var mötet avslutat och alla gick för att göra det de var tillsagda.

Hon gick ut och satte sig i bilen och körde iväg. På vägen så stannade hon och köpte ett chokladpaket som hon åt medans hon körde den sista biten. När hon väl var framme så torkade hon bort alla choklad-rester runt om munnen. Mmmm. Tänk att så mycket choklad går till spillo tänkte hon. Hon stängde bildörren med en smäll och gick emot det stora huset. Dörren öppnades innan hon ens han knacka. En gammal gubbe som såg väldigt pigg ut för sin ålder öppnade. “Jaha vem har vi härå? sa han med en skråplig röst. “Jag är Anita från polisen och skulle vilja prata med Kristina Kvistberg.” jaha då så, komsi, komsi in genom dörren”. Han log ett leende som såg ansträngt ut och gjorde en gest med handen att hon skulle stiga in.  Det var nystädat där inne. Det luktade mat. Hennes mage kurrade och hon kom på hur länge sen det var som hon egentligen åt en riktig måltid. Men det får vänta. Fru Kvistberg kom ut och frågade ifall det kunde bjudas på lite körv? “Lite körv kan man väl alltid få ner,” sa hon och log för första gången idag som inte var fejk. Inne i köket var det nystädat och fint. Han där gamla gubben måste ha jobbat nattskift för att städa såhär fint tänkte hon. Emellan de stora tuggorna så lyckades hon att klämma fram en fråga där hon undrade vem den gamla gubbstrutten var, fast kanske lite mer välformulerat. Det visade sig att han var en gammal god kamrat som de gamla brukar säga istället för kompis. Hon käkade upp körven hastigt och tackade för den och sa att den var jättego, nästan i klass som en äkta Lunnamelle till och med. “Hur är det med er fru Kvistberg?” frågade Anita. “Min käre Sten här gör det mycket lättare”. Hon tittade på honom och log nästan som att hon var kär. Sten gjorde likadant. Hon fylldes av avundsjuka. Hon tänkte tillbaka på sin barndom. Hennes farsa och morsa hade inte varit de bästa föräldrarna. Hennes farsa gick på heroin och morsan hade ständiga nervsammanbrott och var också helt borta det mesta av tiden. Anita fick klara sig själv hela sin barndom. De bodde på ett hem där det var tillåtet att dricka etc. Även fast det inte var tillåtet att ta in droger så hade personalen sett mellan fingrarna och även hjälpt dem med att gömma det när det kom inspektioner. Anita var ett väldigt speciellt barn. Hon har alltid tyckt om att se andra plågas och mått illa av att se folk lyckliga. Under hela hennes tid utan hjälp har hon lärt sig att hantera sin avundsjuka. Men den hade aldrig försvunnit, tvärt om förstärkts. När hon var åtta år så flyttades hon till en skola där hon bodde och pluggade. Hon pluggade duktigt, det hjälpte henne att tänka på andra saker. Andra personer fanns det inte en annan tanke på att prata med ifall det inte var deras sista ord i livet.  Inatt tänkte hon, inatt ska jag döda dem båda. Hon tackade för körven och gick ut till bilen och körde hem i en rask takt.



Väl hemma så satte hon på teven och rotade igenom frysen efter något käk. Efter en hård kamp emot allt i frysen så lyckades hon att gräva fram ett köttbullspaket. Hon värmde dem. Såklarti mikron och inte i en stekpanna för att hon är lat. Hon käkade köttbullarna på mackor och somnade sent framför teven medans slutet på filmen rullade.

Hon vaknade tidigt. Fördömt varför ska jag alltid satans somna i slutet av filmen. Det var ju satans scheisse tänkte hon. Klockan var 6. DAMNNNNN JAG GLÖMDE ATT DÖDA GAMMELSVINET IGÅR!? ARGH. Men hon var fast besluten. Hon tog på sig sin polisuniform och gick mot dörren. Precis innan hon skulle låsa kom hon på att hon hade glömt det viktigaste. KNIVARNA! Hur lyckades jag med det? tänkte hon. I ett hål under golvet så gömde hon sina knivar. Idag så ville hon ha något lite extra. Hon tog med sig en skalpell, en stor machete, en liten pincett och såklart en stor fet hammare. Hon packade ner allt i en stor resväska som hon rullade ut och satte i bilen. Hon körde långsamt dit medan hon tänkte på hur roligt hon skulle ha det om 10 min.


Väl framme så ringde hon på dörren. Gammelgubben öppnade. “Halloj! Nämen äre du igen? Stig in”.
Anita väntade med att svara istället så såg hon sig omkring så att ingen kollade. Hon tittade gubben rätt in i ögonen. Hon log sitt gladaste leénde och stod och bara tittade i några sekunder. Plötsligt....


Plötsligt så skallade hon gubben så han for ner i golvet och började blöda i skallen. Det hördes snabba fotsteg ifrån några rum bort. Anita ställde sig bakom en vägg och fällde fru Kvistberg så fort hon kom in i rummet. Båda offren däckade.


Offren vaknade fastbundna rygg mot rygg. “Nu jövlar ska jag göra konst” sa hon högt!
Det gick inte att beskriva uttrycken på offrens ansikten men de såg rädda ut kan man lugnt säga. Hon började med att lägga upp gubbens ben på en pall. Hon mätte längden på benen och sa “Det blir en bra stomme till mitt verk”. Men innan vi amputerar benen så ska du få sjunga lite. Hon tog upp hammaren och bröt båda benen. Det räckte inte med ett slag ska du veta, det tog tid det där. Tur att det var långt till nästa granne. Nu äre din tur sa hon och log mot fru Kvistberg. Hon skrek och drog i repen. “HAHAHAhAAH” skrattade Anita. “Är inte dina naglar lite långa?“ Anita gick emot Fru Kvistberg sakta med ett leénde på läpparna.. Nagel efter nagel drog hon ut sakta medans det spelades ljuvlig musik.. “Jag fick en idé!“ ropade Anita glatt. “Var haru en fil i huset?“ Fru Kvistberg sa inget. Hon fortsatte att dra ut nageln sakta. “okej, okej, okej!” skrek fru Kvistberg. Den ligger i byrolådan i badrummet. Fem minuter senare var Anita tillbaka med filen. Hon filade naglarna vassa. “Nu så blev det lite blodigt här.“ “Jag tycker inte att du ska behöva se det här,“ sa hon och log mot gamlingen. Nageln tog hon och sakta pressade in i ögat på honom och lät sitta där. Likadant gjorde hon med det andra ögat.

När hon var klar så bildade kroppsdelarna Turning Torso med två huvuden på toppen som mungiporna var uppskärda så att det liknade ett leénde. Nöjd var hon bestämt. “Nu så ska jag hem och duscha och sätta mina betyg!” tänkte hon medans hon beskådade sitt verk.


Den belåtne mördaren satte sig i bilen helt oberörd efter det hon har gjort. Snabbt gick det på hemvägen. När hon väl var hemma så låg det ett paket utanför hennes dörr. Det stod inget på paketet. Hon tog paketet under armen och gick in. Det här var väldigt underligt tänkte hon, varför vill någon skicka paket till mig? Sakta öppnade hon paketet... Där inne låg en papperslapp...         TO BE CONTINUED!